Från svenska till polska 1

Gunnar Ekelöf

“Ur Sagan om Fatumeh”

13
Enkel är födelsen:
Du blir du
Enkel döden:
Du är inte mera du
Det kunde ha varit omvänt
som i en spegelvärld:
Döden kunde ha fött dig
och Livet släckt ut dig
det ena såväl som det andra –
Och kanske är det sa:
Ur Död är du kommen,
långsamt
utplånar dig Livet

Gunnar Ekelöf

Z Sagi o Fatumeh

13
Proste są narodziny:
Ty stajesz się ty
Prosta jest śmierć:
Ty przestajesz być ty
Mogłoby być odwrotnie
jak w lustrzanym świecie:
Śmierć mogłaby cię zrodzić,
a Życie zgasić twój płomień
tak jedno jak i drugie –
I może jest tak właśnie:
Ze śmierci powstałeś
powoli
wyniszcza cię Życie

Elsa Grave

“Till det döda barnet”

Jag kan ej följa dig
dit ingen blivit följd
jag måste stanna här
jag går på vägen av och an
och jag lyssnar till höstens tunga vågor.

I deras brus på avstånd
drömmer jag din ynklighet.
Du traskar kanske nu vid något hav
som inte liknar mitt,
som brusar strangt av ensamhet
Du är så liten
att det är svårt att tro
att du är rädd.

Jag ville att en sköterska
snäll, examinerad, något äldre
kom till dig
och tröstade och följde dig
och sade milda ord på barnspråk
när havets brus blev hemskt.

Men en tröstlös stund
förvandlar dröm till lidande i mig
och jag vet att ingen går
med väggsångssteg bredvid dig.

Elsa Grave

“Dla zmarłego dziecka”

Nie mogę pójść za tobą
tam, dokąd każdy sam podąża
tu muszę zostać
drogą chodzę tam i sam
słuchając ciężkich jesiennych fal.

W dalekim szumie fal
śnię sobie twą niedolę
błąkasz się może nad jakimś morzem,
które inne jest niż to moje,
groźnie szumiące w swojej samotności.
Tak jesteś mały,
że nie chcę uwierzyć,
by strach cię ogarnął.

Chciałam, by opiekunka,
miła, wykształcona, troszkę starsza
przyszła do ciebie,
towarzyszyła i pocieszała
łagodnymi słowami w języku dziecięcym,
gdy szum morza okropnym się stanie.

Lecz godzina rozpaczy
przemienia mój sen w cierpienie
i wiem wtedy, ze nikt nie idzie, by
cichutko zanucić kołysankę dla ciebie.